Vi ska aldrig skämmas
När man väl har tagit första steget och märker att det känns mycket bättre efterråt så är det väl klart att man fortsätter? Tills man så småning om inser att det inte håller i längden.
På julafton i år så skulle jag ha varit självskadefri i hela 1 år. Men jag nådde inte riktigt dit denna gången. Men alltså, under 9 månader har jag inte tagit fram en rakhyvel en enda gång, fastän jag haft god lust då och då. Det är starkt gjort av mig, det är mitt rekord.
Jag skar mig första gången när jag var 14 år. I början hände det flera gånger i veckan. Det var handledsvärmare under långtröjor utifall att armarna skulle råka synas. Det var långa byxor och tröjor under sommrarna. Sov alltid med långa byxor och tröjor plus handledsvärmare utifall att mamma eller pappa skulle komma in när jag sov och jag inte haft täcket på mig.
Jag skriver inte det här för att någon ska tycka synd om mig, det är inte synd om mig. Jag gjorde detta valet själv, och alla andra gånger tog jag beslutet själv.
Jag berättar för att hjälpa andra. Vi ska inte skämmas, vi ska inte gömma oss. Hur ska man komma framåt om man inte pratar om det?
Jag lindade om mina ben, pratade med min bästa vän om vad som hade hänt. Hon kom hit och höll mig sällskap och så fick jag skratta lite. Sedan somnade jag gott.
När jag klev upp i morse för att åka till jobbet kände jag hur jävla svårt jag hade för att gå och köra bil. Men jag tänkte att det skulle gå över fort. Det gick dock inte över, det gjorde så fruktansvärt ont att gå och det ville aldrig sluta blöda. Så jag kände att jag var tvungen att ringa till vårdcentralen för att få hjälp med omläggning.
Jag skämdes när jag ringde för att förklara hur det var. Men jag ska inte skämmas. Jag fick en tid efter jobbet och sjuksköterskan var jätte gullig. Hon la ingen skuld på mig, hon sa inga dåliga saker, hon ville bara säkerställa att det var okej med mig, att jag inte skulle göra illa mig igen inom den närmsta tiden och att jag hade någon att prata med om det blir svårt. Hon tvättade rent och försökte få bort alla skorpor, torkade och smörjde kortison. Slutligen la hon om såren på benen.
Jag är väldigt glad över att jag vågade ringa och be om hjälp. Kortison salvan var gudomlig, så jag kan gå som vanligt igen. Och om 4-5 dagar får jag ta bort omläggningen.
Så kom ihåg, skäms inte! Försök att slå ditt egna rekord om och om igen. I slutändan är vi fri från våra självskadebeteelser ♡
