Rippin' all the skin from of my bones
Det är klart att jag bestämt mig för att leva, många gånger. Men ibland önskar jag att jag i alla fall kunde pausa livet. Att jag inte behövde tvinga i mig mat när jag verkligen inte vill äta. Att jag inte behövde sitta som en zombie på duschgolvet efter en arbetsdag å stirra rätt in i draperiet. Jag har liksom ingenting att ge. Jag har inte ens någonting att ge mig själv. Tänk om jag fick pausa här, bara frysa till is och tina upp när saker är bättre. Ibland undrar jag om jag skulle tänka annorlunda om det inte fanns någon som skulle sakna mig. Hela min kropp är ett enda stort ärr.
